Bakom rubrikerna i Tyskland

För alla oss som tyckte att de viktiga G8-mötena kändes lite mer progressiva när Clinton, Blair och Schröder åkte dit ihop så finns det anledning till oro. En församling med Bush, Berlusconi, Putin och Barosso inger inte direkt hopp, även om Blair finns kvar och kämpar på (läs mer om Blairs planer för skuldavskrivning och klimatförbättringar i dagens The Guardian).

Nu handlar det naturligtvis om Schröder och det planerade nyvalet i Tyskland - ska ännu än av världens progressiva ledare falla över bord? Jag ringde till en kompis i det tyska socialdemokratiska studentförbundet (Jusos) för att kolla stämningsläget. Enligt min kompis Jan kom verkligen planerna på nyval som en total överraskning, även för de hyfsat insatta. Anledningarna till nyvalet är troligtvis tre: 1. Utan majoritet i överhuset och med tre mandats övervikt i underhuset blir det grymt svårt att styra landet, bland annat med tanke på den missnöjda vänsterflygeln i partiet (har också rapporterats i svensk media). 2. Även Helmut Kohl hade väldigt knapp majoritet de sista två åren innan maktskiftet 1998, nu vill Schröder förekomma istället för att förekommas och försöker visa på handlingskraft och att det är han som har initiativet. 3. SPD är bättre förberedda på ett nyval och hoppas att det ska dröja innan CDU/CSU får ihop en valkampanj och ett valbudskap.

Läget ser i stort naturligtvis väldigt dystert ut, men enligt Jan finns det ännu hopp. Enligt en opinionsundersökning idag går SPD upp två procentenheter (avståndet är nu "bara" åtta procentenheter upp till CDU) och endast en tredjedel av tyskarna menar att de ekonomiska problemen kan lösas med en ny regering. Vidare menar Jan, vars förbund tillhör partiets vänsterflygel, att en kombination av reformprogram (Agenda 2010) och mer vänsterpolitik (SPD:s partiordförande Franz Münteferings aggresiva kritik av kapitalister/kapitalismen) kan få hela SPD på fötter - något som verkligen behövs om valet ska kunna vinnas. Jan erkände dock att det finns en motsättning mellan dessa två strategier och att den måste lösas med ett trovärdigt valprogram som håller fast vid reformagendan men som samtidigt specificerar Münteferings retoriska kritik. Vidare är CDU/CSU:s troliga kandidat Angela Merkel tämligen nyliberal och färglös vilket förhoppningsvis kan placera henne i Bo Lundgren-facket. En första indikation på var tysk socialdemokrati är på väg får vi under Jusos kongress som sammanfallar tidsmässigt med S-studenters (10-12 juni).

Personligen är jag ännu skeptisk till SPD:s chanser. Jag skrev en uppsats en gång om valrörelsen i Tyskland 1998 och de faktorer som avgjorde valet var: 1. SPD höll ihop och kändes fräscha (axeln Gerhard-Oskar höll ihop partiet). 2. CDU och Kohl var trötta, ekonomin inget vidare. 3. "Östtyskarna", som ofta blir tungan på vågen i jämna val, var missnöjda med ekonomin och med Kohl. Ingen av dessa faktorer talar för SPD den här gången och vad gäller väljarna i östra Tyskland har CDU en fördel då Merkel har sin bakgrund där. Men jag ger inte upp hoppet om att Schröder fortsätter göra Blair (eller Brown) sällskap i G8-gänget även senare i höst.

En annan parallell: Ikväll i TV-debatten mot Reinfeldt måste Persson visa att han inte leder ett lag som är trötta på att regera. Jag hoppas att han inte glömmer den pro-aktiva agendan (tillväxt- och utbildningspolitiken) och slår lite där Reinfeldt är svag (brudar, blattar, bögar, bistånd, blommor). Tillbaka in i Kattlagrottan i Täby, Reingren. Du går inte vidare till Rosenbad.