Och lite helgläsning om Bartlet och Allen!

Drömmen om en god, blå elefant

Under det kalla kriget dominerades världspolitiken av två elefanter; en blå (USA) och en röd (Sovjet). I dag finns bara den ena kvar och världens förhållande till USA är ungefär som om du hade en elefant i vardagsrummet. Det är omöjligt att inte ha en åsikt. Det är omöjligt att inte märka vad elefanten gör.

Fascinationen för elefantens hjärna, Vita Huset på Pennsylvania Avenue i Washington DC, är följaktligen naturlig. Och varför inte göra en TV-serie om en smart och trevlig president som städar upp i vardagsrummet? En president som inte bedriver ett orättfärdiga krig och därmed stökar ned i ditt vardagsrum på riktig. En president som vad djurriket beträffar inte ser ut som en schimpans.

TV-serien "Vita Huset" (The West Wing) var först med att bygga upp en drömvärld baserad på idén om att en annan elefant är möjlig. Serien har blivit omåttligt populär såväl i USA som i Sverige, även utanför cirkeln av en politiskt medveten medelklass som gärna skulle skriva tal som Toby Ziegler (Richard Schiff) och avväpna frågvisa journalister som CJ Cregg (Allison Janney).

Under hösten har den sjätte säsongen, som av många anses vara den starkaste på länge, visats på SVT24 (hittills har 16 av 22 avsnitt sänts). Tittarsiffrorna har varit minst sagt måttliga, men måndagen den 23 januari klockan 22:00 är det säsongspremiär på ”vanliga” SVT1. AiP, som har tjuvkikat på hela säsong sex, kan utlova många högtidsstunder under våren. Bland annat kallar president Bartlet till överläggningar om Israel-Palestina på Camp David, följt av en stenhård kamp inom såväl det demokratiska partiet som inom Vita Husets stab när en efterträdare till Bartlet ska utses. Primärval i ett snöigt New Hampshire och konfetti under demokraternas konvent utlovas. Samt en gammal favorit som kandidat till vice president.

Men ackompanjerad av en omfattande reklamkampanj har "Vita Huset" nu fått konkurrens av serien "Commander in Chief". Den 9 januari visade TV4 de två första avsnitten av totalt 18, förvånansvärt tätt inpå den amerikanska TV-premiären som skedde den 27 september 2005. Serien har blivit relativt framgångsrik i USA och har en annan vinkel på drömmen om elefantens goda hjärna. Vice presidenten Mackenzie Allen (Geena Davis) blir USAs första kvinnliga president när den sittande ”Commander in Chief” (överbefälhavare) får en plötslig hjärnblödning och avlider. Helt plötsligt leds världens kvarvarande supermakt av en kvinna och hennes man blir First Lady och får installera sig i ett rosa arbetsrum.

"Commander in Chief" har framför allt en viktig tillgång: den ifrågasätter vår föreställning om att den absoluta makten tillhör mannen och måste ha maskulina kännetecken för att accepteras. Även om president Allen är partipolitiskt oberoende i serien förs tankarna lätt till Hillary Clinton. I det första avsnittet fanns också en tydlig passning till Clintons familj. När Allen ska hålla sitt första tal som president fungerar inte telepromptern, vilket även drabbade Bill Clinton när han skulle hålla sitt andra tal till nationen 1994. Men såväl Clinton som Allen lyckades hålla ett lysande tal ändå, vilket Hillary Clinton med säkerhet också skulle ha gjort. Och alla vet vi att ett liknande öde skulle innebära en katastrof för George W. Bush.

Jämfört med "Vita Huset" står "Commander in Chief" likväl tydligt i skuggan. "Vita Husets" ”fader” Aaron Sorkin skapade en realistisk nerv i berättelsen och ett persongalleri som via en krävande smart och rapp dialog ännu lämnar konkurrenten långt efter. Kärnan av politiska nördar har redan efter två avsnitt irriterat sig över hur president Allen flyttar hangarfartyg på ett sätt som vore varje riktig president, men även Bartlet, främmande. Vidare är det partipolitiska spelet mellan demokrater och republikaner ännu otydligt och på gränsen till orealistiskt. När relationsproblemen i "Vita Huset" hela tiden har en politisk underton, har "Commander in Chief" presidentfamiljens dagliga bestyr i fokus. Och hur kan president Allen vara politiskt oberoende i ett land där det är lika lätt att välja sida mellan onda och goda som i Star Wars?

Icke desto mindre kan en mindre krävande, mer familjeorienterande framtoning komma att locka en hyfsat bred svensk publik (670 000 såg det första programmet). Det är inte heller rättvist att jämföra två avsnitt med sex hela säsonger. Men om du vill se flera avsnitt i följd när det passar, slippa klantig svensk översättning och irriterande reklamavbrott, så får du vänta. "Commander in Chief" finns inte på dvd ens i USA ännu, medan säsong sex av "Vita Huset" går att köpa i Sverige.

Lösningen? Se säsong sex av "Vita Huset", på SVT eller på dvd. Men varför inte ge "Commander in Chief" en chans. Geena Davis är lysande i rollen som president, och vi behöver alla vänja oss vid att elefantens hjärna gärna får styras av en kvinna.

Eric Sundström
(Artikeln publiceras i Aktuellt i Politiken på måndag, en tidning du gärna får prenumenera på och följa via www.aip.nu)