En sång för vår Elit
Mustafa Can bjuder i dag på en riktigt smaskig artikel i DNs kulturdel: den svenska ”übereliten” mobbar andra kändisar på en väldigt intern mejllista som heter Elit. MejlStalin är Alexander Bard som sköter listan, och nu lär Bard ha blivit tokig eftersom det hela har läckt ut. Läs artikeln här (och missa inte länkarna).
När jag läste artikeln kom jag att tänka på sången ”Elite” av Kent. Läs texten till låten, i synnerhet raden ”Ett hundra överklass poeter - kan inte ge mig någonting.” En tänkvärd kontrast.
Sen vandrade mina tankar vidare på följande vis. Grundfrågan i den här ”elitdebatten” är inte förekomsten av ”übermobbing” på en e-postlista. Vi har yttrandefrihet och det hela kan ses som en del av det nya elektroniska samtalet, som de otippade elitmejlarna Olle Wästberg och Stikkan Ljunggren säger i sina krystade försvarstal. Visst, mycket korkat verkar skrivas på listan och jämförelsen mellan ett middagssamtal och en e-postlista håller inte (argument som Wästberg och Ljunggren anför). Men grundfrågan är enligt min mening en annan.
Om Sverige i framtiden ska ha kommunala musikskolor i Eskilstuna, eller om musikskolan ska vara privat som i Täby, avgörs i demokratiska val där folkdjupet tycker till. Framtiden avgörs inte på en e-postlista. Men det offentliga samtalet som formar den information som når folkdjupet bestäms till viss del av personerna på e-postlistan.
Slutsatsen blir att artiklarna om e-postlistan är rolig skvallerläsning, men grundfrågan måste handla om makten över det offentliga samtalet och bristen på socialdemokratisk idédebatt som når folkdjupet. Det är en debatt som ska föras i en rikstäckande socialdemokratisk morgontidning, som ska stimuleras av en starkare s-tankesmedja som kompletterar Arenagruppen, som ska utvecklas i dialog med ”folkdjupet” i Sverige, och som ska få impulser av den internationella socialdemokratin.
Och: socialdemokratin måste också se till att använda nya medier för att underlätta det samtalet. En e-postlista är naturligtvis inte lösningen, och det finns redan många sådana. Men den nya SAP-hemsidan är ett steg i rätt riktning, som måste följas av flera. Nästa steg borde vara en pingsajt som visar vilka s-bloggar som har uppdaterats av sossar runt om i landet. Långsiktigt handlar det om en strategi som möjliggör en bred, socialdemokratisk idédebatt och högre s-närvro i det offentliga samtalet.
Problemet är alltså inte Bards e-postlista. De kan gott prata vidare om vem som har störst ni vet vad i svenska fotbollslandslaget och söka kändisgemenskap via dataskärmen. Grundfrågan är att e-postlistan sätter ljuset på förekomsten av en mediaelit och själva makten över det offentliga samtalet. I det bredare samtalet måste socialdemokratin öka sin närvaro och se till att vinna slaget om de nya idéerna.
När jag läste artikeln kom jag att tänka på sången ”Elite” av Kent. Läs texten till låten, i synnerhet raden ”Ett hundra överklass poeter - kan inte ge mig någonting.” En tänkvärd kontrast.
Sen vandrade mina tankar vidare på följande vis. Grundfrågan i den här ”elitdebatten” är inte förekomsten av ”übermobbing” på en e-postlista. Vi har yttrandefrihet och det hela kan ses som en del av det nya elektroniska samtalet, som de otippade elitmejlarna Olle Wästberg och Stikkan Ljunggren säger i sina krystade försvarstal. Visst, mycket korkat verkar skrivas på listan och jämförelsen mellan ett middagssamtal och en e-postlista håller inte (argument som Wästberg och Ljunggren anför). Men grundfrågan är enligt min mening en annan.
Om Sverige i framtiden ska ha kommunala musikskolor i Eskilstuna, eller om musikskolan ska vara privat som i Täby, avgörs i demokratiska val där folkdjupet tycker till. Framtiden avgörs inte på en e-postlista. Men det offentliga samtalet som formar den information som når folkdjupet bestäms till viss del av personerna på e-postlistan.
Slutsatsen blir att artiklarna om e-postlistan är rolig skvallerläsning, men grundfrågan måste handla om makten över det offentliga samtalet och bristen på socialdemokratisk idédebatt som når folkdjupet. Det är en debatt som ska föras i en rikstäckande socialdemokratisk morgontidning, som ska stimuleras av en starkare s-tankesmedja som kompletterar Arenagruppen, som ska utvecklas i dialog med ”folkdjupet” i Sverige, och som ska få impulser av den internationella socialdemokratin.
Och: socialdemokratin måste också se till att använda nya medier för att underlätta det samtalet. En e-postlista är naturligtvis inte lösningen, och det finns redan många sådana. Men den nya SAP-hemsidan är ett steg i rätt riktning, som måste följas av flera. Nästa steg borde vara en pingsajt som visar vilka s-bloggar som har uppdaterats av sossar runt om i landet. Långsiktigt handlar det om en strategi som möjliggör en bred, socialdemokratisk idédebatt och högre s-närvro i det offentliga samtalet.
Problemet är alltså inte Bards e-postlista. De kan gott prata vidare om vem som har störst ni vet vad i svenska fotbollslandslaget och söka kändisgemenskap via dataskärmen. Grundfrågan är att e-postlistan sätter ljuset på förekomsten av en mediaelit och själva makten över det offentliga samtalet. I det bredare samtalet måste socialdemokratin öka sin närvaro och se till att vinna slaget om de nya idéerna.
posted by Eric Sundström at 11:13 am
4 Comments:
Ni får gärna komma med nya idéer.
Särskilt om ni skall få till en mittenregering med c och/eller fp, som ni egentligen vill.
Och vill ni verkligen slå split i alliansen så borde ni göra seriösa inviter till c/fp. Era stödtrupper kommunisterna och birkenstockarna kan ändå inte göra särskilt mkt om ni söker stöd till höger.
Ursäkta?
"Framtiden avgörs inte på en e-postlista."
Nä, okej, det tror jag iofs ingen har hävdat heller, men visst.
"Men det offentliga samtalet som formar den information som når folkdjupet bestäms till viss del av personerna på e-postlistan."
Eh, nu tror jag nog att du tillmäter dem liiite stor betydelse. Visst deltar flera av dem i samhällsdebatten, men knappast på grundval av de skvallrar om på en e-postlista.
"Slutsatsen blir att artiklarna om e-postlistan är rolig skvallerläsning, men grundfrågan måste handla om makten över det offentliga samtalet och bristen på socialdemokratisk idédebatt som når folkdjupet. Det är en debatt som ska föras i en rikstäckande socialdemokratisk morgontidning, som ska stimuleras av en starkare s-tankesmedja som kompletterar Arenagruppen, som ska utvecklas i dialog med ”folkdjupet” i Sverige, och som ska få impulser av den internationella socialdemokratin."
Alltså nu förstår jag ingenting. Vad har A med B att göra? Med det resonemanget så kan man ju säga att all nyhetsrapportering om populärkultur, sport, näringsliv och tusen andra saker visserligen kan ha ett värde, men det viktigaste är den interna socialdemokratiska debatten?
Det hoppas jag verkligen inte att menar.
Hej Jonas,
Jag tror att du väljer att misstolka mig. Jag berättar om vad jag tänkte när jag läste om e-postlistan; att det här ett gäng med stort inflytande över det offentliga samtalet, och när jag tänker på det offentliga samtalet så slår det mig att det som jag tycker är viktigast när makt och medier diskuteras är hur socialdemokratin har hamnat på efterkälken. Och inte att Olle Wästberg och Stikkan och andra skvallrar på en e-postlista.
Till sist: som du vet tycker jag att sport och socialdemokratisk idédebatt gärna får frodas sida vid sida. I synnerhet när Liverpool vinner.
Eric
Det där är en bra låt. Lite springsteensk (på Eskilstunavis).
Post a Comment
<< Home