Politisk julkrönika om Kalle och Karl-Bertil

Komplettera med Karl-Bertil Jonsson!

Det politiska Sverige förbereder sig på julfirande. Naturligtvis hoppas såväl blåa som röda att firandet kan avlöpa i lugn och ro, utan att något ”omöjligt” händer. Som på annandagen 2004.

När partiledarna öppnar sina paket på julafton är det svårt att vara riktigt säker på opinionsläget. Sex stora undersökningar har kommit på kort tid. Enligt en leder regeringen med samarbetspartier. Två visar på dött lopp och tre ger borgerligheten ett övertag. Kristdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet ligger nära spärren på fyra procent. De nya partierna är små, har snarast blivit mindre. Men är inte helt uträknade. Ett försök till sammanfattning: borgerligheten har tappat nästan hela sitt försprång, men socialdemokratin är ännu inte ikapp och förbi.

Kring landets ekonomi råder mindre osäkerhet. Den är inne ”i en stark och bred uppgång”, enligt Konjunkturinstitutets senaste rapport. BNP-tillväxten beräknas bli nästan magiska fyra procent under valåret 2006. 100 000 människor kommer att få arbete under 2006-2007. Den öppna arbetslösheten sjunker, ”en tydlig återhämtning” har inletts. Det gamla fyraprocentsmålet lär snart vara inom räckhåll.

På julafton kan vi strunta i opinioner och ekonomi. Istället väljer vi både och av en massa andra saker. Köttbullar och kalvsylta. Glögg och grogg. Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson. Men politik är att välja, som tidningen Libertas redaktör Torbjörn Hållö konstaterade i en ledare under året som gick. Och den 17 september nästa år är det som bekant riksdagsval. Inte julafton. Då måste du välja mellan blått och rött. 65 procent eller 80 procent. Amerikanska låga löner eller den svenska modellen. 250 miljarder i skattesänkningar eller välfärdsreformer. Reinfeldt eller Persson.

Personligen tror jag att det blir något av ett ödesval. Den svenska modellen bygger på frihandel och strukturomvandlingar. Detta har accepterats av folkdjupet eftersom ersättningarna och arbetsmarknadspolitiken utgör bryggor till nästa jobb. Varför ska dessa bryggor kapas till 65 procent i en tid när globaliseringen accelererar och osäkerheten tilltar? När världens blickar vänds mot den modell som erbjuder både tillväxt och solidaritet?

På julafton ser jag Kalle Anka och väljer till Karl-Bertil Jonsson. Kalle Anka väljer man inte. Han finns där ändå i varje familjs julfirande, vare sig man vill eller inte. Men precis som den 17 september väljer jag att komplettera Kalle Ankas kommersialism med Karl-Bertils solidaritet. Kommersialismen fungerar nämligen bättre med Karl-Bertils omtanke. Och Kalles kommersialism behövs för att finansiera hyggliga ersättningsnivåer och nya välfärdsreformer. En slags solidarisk omtanke som i Karl-Bertils värld gestaltas i form av Aqua Vera, en bok av Jean-Paul Sartre (på franska), sidenslipsar, servettringar av päronträ.

Visst kan vi nöja oss med bara Kalle Reinfeldt. Men solidariteten behövs. Politik är att välja. Den 17 september ser vi till att även fortsättningsvis välja till Karl-Bertil Jonsson.

Eric Sundström