Tre spännande möten: Wangari, Putnam och Poul Nyrup

Under den senaste dryga veckan har jag haft tre riktiga spännande möten som jag vill dela med mig av. Först träffade jag Wangari Mathai, en fantastisk kvinna från Kenya som vann Nobels fredspris förra året. Mötet skedde under en mindre och riktigt trevlig middag som Lena Sommestad anordnade och jag fick tillfälle att fråga om de regionalistiska idéer som Mark Leonard har presenterat och som jag tidigare har diskuterat här. Hon bekräftade bilden av att den Afrikanska Unionen växer sig starkare, att Afrika hoppas mycket på EU som en kraft mot Bush och för hållbar utveckling. Wangari Mathai sade att hon själv nyligen har accepterat att leda ett råd för afrikanska NGO:s inom den Afrikanska Unionen eftersom hon delar den långsiktiga visionen om att regionala, demokratiska enheter till slut kommer att bilda en världsfederation som bygger på demokrati, mänskliga rättigheter och en hållbar, social ekonomisk utveckling. Ett mycket spännande samtal med en fascinerande kvinna.

I torsdags i förra veckan träffade jag Robert Putnam på ett möte med SNS-Vision. Hans forskning har inspirerat generationer av studenter inom olika samhällsvetenskapliga discipliner och hans senaste bok "Bowling alone" är ett måste för alla statsvetar-wannabees. Jag frågade om han tror att den svenska välfärdsstaten är positiv för att utveckla socialt kapital och gemenskap mellan människor i ett samhälle, eller om en omfattande välfärdsstat innebär att staten ersätter personliga relationer. Putnam svarade att det finns ett tydligt (men inte överdrivet starkt) samband mellan välfärd och socialt kapital, även om det ibland är svårt att uttyda i vilken riktning som påverkan sker. Vidare slog han fast att om han vore svensk skulle han definitivt vara socialdemokrat och slåss för vår välfärdsmodell, vilket kändes klockers.

I måndags, dagen efter fransmännens "non", fick jag hoppet tillbaka. Under ett EU-seminarium på Sveavägen 68 intog Poul Nyrup Rasmussen scenen och förklarade i storartad stil hur den europeiska socialdemokratin ska ta sig samman och arbeta vidare för ett socialt, federalt och utvidgat Europa som kombinerar marknadsekonomi med en starkare social lagstiftning och mer aktiv finanspolitik. Att Poul Nyrup dessutom alltid tar sig tid att fråga om ECOSY och S-studenter gör inte saken sämre; jag tycker att han är en dynamisk, omtänksam och kraftfull politiker och jag är stolt över att jag fick rösta på honom som ny ordförande för ESP. Imorgon lär holländarna rösta nej, men tack vare Poul Nyrup känns visionen om ett starkt, socialt EU fortfarande levande.