EU och CAP - enkelt men svårt ändå
Sitter och tittar på SkyNews (som rapporterar skumt mycket om Waco Jackson, jämt), franska TV5 och nu svenska Rapport. Det slår mig att det här med EU:s budget är så svårt och lätt på samma gång:
1. Jordbrukssubventionerna har naturligtvis en historia, franska revolutionen gjorde de franska bönderna självägande; redan Strindberg skrev om franska bönder. Efter andra världskriget var svält ännu ett problem i västra Europa och jordbrukspolitiken har alltid varit Frankrikes belöning i EU-samarbetet. Det finns naturligtvis en historia som vi ska ha respekt för. MEN:
2. Jordbrukspolitiken slukar idag 40 procent av EU:s budget, samtidigt som två procent av unionens medborgare sysslar med jordbruk. Subventionerna slår hårt mot fattiga länder, snedvrider konkurrens och alla de pengar som samlades in av regeringar, organisationer och andra efter den fruktansvärda tsunamikatastrofen motvsvarar tre (!) dagar av OECD-ländernas jordbrukssubventioner. Ett system att slopa, med andra ord.
På SkyNews säger Tony Blair med en energi som påminner om gamla tider att han gärna omförhandlar Storbritanniens EU-rabatt, men att det är "en anomali som bygger på en annan anomali" (i.e. jordbrukssubventionerna).
Bilderna i Rapportinslaget blir övertydliga: Ska EU gemensamt satsa på ny teknik, som Blair och Persson vill (bild i modernt labb)? Eller ska vi behålla jordbrukssubventionerna (bild på svart, tråkig åker)? Svaret är enkelt, Blair har rätt, men det handlar också om någonting större: Utan ny budget - inget nytt stöd till de nya medlemmarna. Ett EU som står still - minskad soft power österut. Nationellt gräl mellan Paris, Berlin och London - inget EU som blir konkurrenskraftigt, balanserar USA och satsar på utvecklingsländerna. Grattis, nej-vänstern i Frankrike och annorstädes.
1. Jordbrukssubventionerna har naturligtvis en historia, franska revolutionen gjorde de franska bönderna självägande; redan Strindberg skrev om franska bönder. Efter andra världskriget var svält ännu ett problem i västra Europa och jordbrukspolitiken har alltid varit Frankrikes belöning i EU-samarbetet. Det finns naturligtvis en historia som vi ska ha respekt för. MEN:
2. Jordbrukspolitiken slukar idag 40 procent av EU:s budget, samtidigt som två procent av unionens medborgare sysslar med jordbruk. Subventionerna slår hårt mot fattiga länder, snedvrider konkurrens och alla de pengar som samlades in av regeringar, organisationer och andra efter den fruktansvärda tsunamikatastrofen motvsvarar tre (!) dagar av OECD-ländernas jordbrukssubventioner. Ett system att slopa, med andra ord.
På SkyNews säger Tony Blair med en energi som påminner om gamla tider att han gärna omförhandlar Storbritanniens EU-rabatt, men att det är "en anomali som bygger på en annan anomali" (i.e. jordbrukssubventionerna).
Bilderna i Rapportinslaget blir övertydliga: Ska EU gemensamt satsa på ny teknik, som Blair och Persson vill (bild i modernt labb)? Eller ska vi behålla jordbrukssubventionerna (bild på svart, tråkig åker)? Svaret är enkelt, Blair har rätt, men det handlar också om någonting större: Utan ny budget - inget nytt stöd till de nya medlemmarna. Ett EU som står still - minskad soft power österut. Nationellt gräl mellan Paris, Berlin och London - inget EU som blir konkurrenskraftigt, balanserar USA och satsar på utvecklingsländerna. Grattis, nej-vänstern i Frankrike och annorstädes.
posted by Eric Sundström at 7:38 pm
3 Comments:
Om det är 2% som håller på med jordbruk men att EU budgeten är 40% det är klart ett problem.
Ja, tänk om man skulle kunna satsa en del av jordbrukspengarna i de nya medlemsländerna. Vilen grej! Då skulle den ekonomomiska utveckligen gå snabbare och Sverige och andra exporttunga länder skulle ha än fler länder att i sin närhet exportera till.
Tyvärr så är det ju en klar poäng i att EU inte kommer att kunna konkurrera med USA och vi vet ju också att Asien växer snabbt. EU har inte råd att inte satsa på Forskning och utveckling. Men på något sätt så känns det ialla fall som att förnuftet måste vinna. Jag menar, alla "vet" ju att det är rena stolligheterna att plöja ner pengar i kossor. Man behöver inte ha läst särskilt mycket ekonomi för att fatta det =) .. frågan är väl snarare om man kommer loss när vi har ett aggresivt Asien och än mer konkurrenskraftigt USA?
Visst borde EU satsa mer på forskning och mindre på kossor. Problemet är att dimensionerna i förhandlingarna är så många: Blair är ingen självklar hjälte, Chirac är ofta vår oväntade vän vad gäller sociala frågor, samtidigt som ingen just nu ser till mer än det nationella särintresset. Vågar vi hoppas på det brittiska ordförandeskapet? Spontant är svaret nej, men en social satsning har utlovats av britterna och Blair vill nog bli Europas comeback-kid. To be continued...
Hej Eric
Kul att du ger dig på CAP i din blogg. Hör av dig om du vill lära dig nåt om CAP på riktigt:-)
Post a Comment
<< Home