Thursday, June 16, 2005

Leve Debaser och countryrocken!

Känslan igår var klockren: Platsen Debaser, låten "No Depression" med Uncle Tupelo tonar ut i högtalarna och upp på scenen kommer Patty Griffin som jag nu fick se live för första gången. Och det som känslan mest sade var att det här är min musik, min lilla countryrock värld och visst vill jag lyssna på annat men det är sån här musik jag gillar mest. Så där stod jag och Henrik som två Jayhawks-gubbar och njöt av ömsom fantastiska singer-songwriter nummer samt en del lite rockigare, stompigare låtar som inte var riktigt lika bra - men det var samma röst, känsla och musiktradition.

Den musikfåra som kallas Americana/Alternative country går naturligtvis långt tillbaka (bluesen, Gram Parsons, etc etc) men det moderna genombrottet kom när grupper som Uncle Tupelo (som sedan splittrades och blev Son Volt och Wilco) och Jayhawks blandade country och grunge under 1990-talets början. Resultatet blev en perfekt blandning av country och smutsig rock som känns väldigt väldigt amerikansk. Textern handlar ofta om "small town America" där jobben och kärleken försvinner och whiskyn tillfälligtvis botar. Ibland blir texterna rent politiska och det var ingen tillfällighet att Patty Griffin igår pratade om kriget i Irak (jag såg inga av Timbro-bloggarna på konserten igår och inte bombmattans chefsideolog Per Ahlmark heller). Några nybörjartips är tidningen No Depression (döpt efter låten), skivbolaget Lost Highway samt kändisarna i genren: Emmylou Harris, Steve Earle, Dixie Chicks, Lucinda Williams, Red House Painters, Ryan Admas tidigare band Whiskytown - för att nämna några.

Debaser gör verkligen en kulturgärning genom att ta hit alla smala, underbara artister och kombinationen uteservering vid Karl Johans Torg och rökförbud under konserterna borde göra att vi blir många som ses där i sommar.

6 Comments:

Anonymous Henrik Gustafsson said...

Debaser bjöd på en riktigt bra kväll i går.

Ett utmärkt sätt att få en introduktion till Americana är att besöka Debaser den 20 juni då Tift Merrit står på scenen.

Hennes musik finns för avslyssning på www.losthighwayrecords.com. Denna utmärkta webplats erbjuder också på smakprov från andra intressanta artister som Ryan Adams och Lyle Lovett.

Ryan Adams har nyligen släppt albumet Cold Roses. Just nu turnerar han i USA och Kanada. Hoppas han besöker Sverige snart....

Nästa lördag är det dags för Springsteen på Hovet. Ett flertal mer eller mindre kända socialdemokrater kommer synas i publiken. För den som vill läsa mer om turnén rekommenderas ett besök på www.backstreets.com

16/6/05 11:55  
Blogger Eric Sundström said...

Kom snart nästa lördag. Bruce vid pianot som sjunger "For you" från första plattan. Kan snart bli verklighet på ett Johanneshov nära dig...

16/6/05 15:22  
Blogger Joakim Johansson said...

Skivbolaget Lost Highways hemsida har en fantastisk jukebox. Den som vill ha mer än ett smakprov på hur bra americana låter kan låta jukeboxen spela medan man tex skriver sin blogg. Just nu lyssnar jag på "Trouble over me" med Tift Merrit som enligt Henrik dyker upp på Debaser den 20 juni.

17/6/05 01:04  
Blogger Eric Sundström said...

Nu lyssnar jag på "Trouble over me" och inser att det blir Debaser på måndag. Konserten med Patty Griffin recenseras idag i DN och SvD (Kultur sidan 9 resp 19) och lovorden är många. Som sagt, leve Debaser, countryrocken och Lost Highway!

17/6/05 11:09  
Anonymous Rooster said...

My Swedish is less than perfect, but it does not appear to me that the best whiskey-rock band of all time, Butros Butros, has been included Eric's musical masturbation.

Check Butros out at www.butrosbutros.com and set the record straight.

And we'd be happy to play Stockholm any time.

--Rooster
Butros Butros
Washington, DC.

28/6/05 19:42  
Blogger Eric Sundström said...

Rooster: The blog is now mostly in English, but u are right, of course I should have mentioned Butros Butros. Being in the US now I cannot wait to hear u play on Friday, and maybe I can sing Glory Days once again?

29/6/05 19:47  

Post a Comment

<< Home