Från Bruce på Hovet till bröllop i USA
Ikväll har jag varit på ännu en fantastisk konsert med Bruce Springsteen i svensk midsommartid (de två konserterna på Ullevi 2003 är redan klassiska). Nu var upplägget som bekant annorlunda; inget band, bara Bruce med gitarr, munspel, piano och ibland även tramporgel. Jag tycker kvällen hade många höjdpunkter, inledningen med Downbound train var överraskande och mycket bra, likaså versionerna av bland annat Walk like a man, Point blank, The promise och nästan alla låtarna från nya skivan (relationstemat och den kristna symboliken blev väldigt tydlig i samband med att Bruce presenterade låtarna med sin sedvanliga blandning av allvar och humor). Fast jag hade gärna hört For you i en frustande pianoversion, det är en gammal favoritlåt.
Imorgon söndag flyger jag till USA och min kompis Jeffs bröllop. Jag kommer att vara baserad i Washington DC och ska i synnerhet ha lite ledigt (och gå på bröllopet såklart), men jag har även lagt in ett par möten med gamla politiska kontakter. Vidare ska jag träffa en del förhoppningsvis intressanta personer och diskutera politiskt kampanjande, opinionsbildning och internet/bloggar/ny teknik. Mötena har naturligtvis att göra med mitt nya jobb som redaktör på www.aip.nu. Eftersom det finns trådlös uppkoppling i det hus som jag ska bo i (gamla kompishuset på 18:e gatan) hoppas jag kunna uppdatera bloggen ganska ofta.
Imorgon söndag flyger jag till USA och min kompis Jeffs bröllop. Jag kommer att vara baserad i Washington DC och ska i synnerhet ha lite ledigt (och gå på bröllopet såklart), men jag har även lagt in ett par möten med gamla politiska kontakter. Vidare ska jag träffa en del förhoppningsvis intressanta personer och diskutera politiskt kampanjande, opinionsbildning och internet/bloggar/ny teknik. Mötena har naturligtvis att göra med mitt nya jobb som redaktör på www.aip.nu. Eftersom det finns trådlös uppkoppling i det hus som jag ska bo i (gamla kompishuset på 18:e gatan) hoppas jag kunna uppdatera bloggen ganska ofta.
posted by Eric Sundström at 1:37 am
3 Comments:
Eric, först vill jag säga att det glädjer mig att du ska jobba på AiP. Jag ser fram emot många och intressanta reportage om Amerikansk politik och folkliv.
Tillsammans med Tommy Svensson har du en oerhört viktig uppgift att både agitera och folkbilda partiet som en internationell rörelse.
Det finns alltför mycket av räddhågsen slutenhet som gror.
Nåväl, ha det skönt overthere. Och lycka till med ditt nya jobb!
Och glöm inte att drömma om Joe Hill!
Tack för glada tillrop Abbe, och klockrent att du lyfte Totta så mycket på din blogg!
En underbar kväll. För mig var det första gången jag upplevde Springsteen i ett mer akustiskt format på en mindre arena. Tidigare har jag mött honom på Stockholms stadion, Globen, Earls Court i London, Konig Bundwig stadion i Bryssel och så klart på Ullevi i Göteborg.
På Hovet bjöd Springsteen på en överraskande låtlista med the Promise, Downbound Train, Walk Like A Man och Blinded By The Light som största överraskningar.
Springsteen fortsätter att faschinera. Alla håller inte med mig, men jag hävdar att han är en del av en Nordamerikansk berättartradition med Hemmingway, Steinbeck, Whitman och samtida författare som Richard Ford och Raymond Carver.
Ett lästips för den som kan tänka sig fördjupa sig i Springsteen ur ett mer akademiskt perspektiv är Harwardprofessorn Robert Coles relativt nyutgivna bok "Bruce Springsteen´s America- The People Listening, A Poet Singing". I samma skola går Jim Cullens "Bruce Springsteen and the American Tradition".
Mest underhållande är nog ändå Eric Altermans "It Aint No Sin to Be Glad You´re Alive: The Promise of Bruce Springsteen". Ska då tilläggas att jag inte läst Dave Marshs Springsteentrilogi.
Post a Comment
<< Home