Wednesday, August 31, 2005
Snabbrapport från när Bankerydsfronten öppnades finns nu på AiP.nu.
Pressträff 11:30 i Bankeryd
Pressträffen i Bankeryd är framflyttad till 11:30 (istället för 12:30), kanske kommer något äntligen att hända. Har fixat skjuts till villan med en trevlig journalistkollega så jag måste sprina ned i lobbyn nu.
På Bankerydsfronten intet nytt
Här i Jönköping har inte mycket hänt, mina reflektioner so far hittar ni här. Förhoppningsvis blir det mer fart imorgon, känslan nu är att något helt enkelt måste hända. Och att granskningen av de borgerliga partierna tilltar.
Dagens stora nyhet blev istället att Michael Owen går till Newcastle. Jag förstår inte vad han ska göra där, men nu har Liverpool i alla fall pengar att köpa en back. Tur att jag inte är hemma i lyan på Kungsholmen, då hade jag laddat min Xbox med en gammal version av ett fotbollsspel (FIFA 2o03!?), spelat på enklaste nivån och låtit Michael Owen göra en massa mål på Newcastle. Vilket han faktiskt ofta gjorde (i verkligheten alltså).
Ursäkta om detta blev ett rörigt inlägg men högerpaktsträffen i Jönköping idag var verkligen surrealistisk. Fortsättning följer imorgon.
Dagens stora nyhet blev istället att Michael Owen går till Newcastle. Jag förstår inte vad han ska göra där, men nu har Liverpool i alla fall pengar att köpa en back. Tur att jag inte är hemma i lyan på Kungsholmen, då hade jag laddat min Xbox med en gammal version av ett fotbollsspel (FIFA 2o03!?), spelat på enklaste nivån och låtit Michael Owen göra en massa mål på Newcastle. Vilket han faktiskt ofta gjorde (i verkligheten alltså).
Ursäkta om detta blev ett rörigt inlägg men högerpaktsträffen i Jönköping idag var verkligen surrealistisk. Fortsättning följer imorgon.
Tuesday, August 30, 2005
I väntan på grillparty...
Kombon stor hotellsäng och TeliaHomerun gör att jag nu bloggar bekvämt från Jönköping. På vägen från stationen till hotellet fick jag en fin orange lapp om "familjefesten" i Rådhusparken ikväll. Massor med aktiviteter för barn och vuxna utlovas. Maktalliansens alla partiledare kommer dit och sedan blir det buffé och eftersnack för journalister på Twin City, allt enligt den pressinbjudan jag har fått från kristdemokraterna. Imorgon är det buffé igen men då i trädgården vid den snart riksbekanta villan i Bankeryd.
Förutom att jag hoppas på god buffémat två gånger om så hoppas jag också - i demokratins namn - att den politiska granskningen av maktalliansens politik ska bli hårdare. Det finns vissa tendenser. Att den alltid trevlige och utmärkte Mats Engström på Aftonbladet skrev en klockren ledare i Aftonbladet idag var inte överraskande. Inte heller att han tog ett oväntat grepp ("Ryms Europa i Bankeryd?"). På tåget hit läste jag LO-Tidningen där Martin Lindbloms "Sista ordet" var granskande och läsvärd (även om han stavar Nuders förnamn fel; Pär ska det vara). Och SvD, som på många områden är bättre än DN nu, gjorde i helgen en lysande översikt som visade hur oenig alliansen är (inte så förvånande när Lova Olsson är inblandad, hon var alltid saklig och påläst när vi hade kontakt under min tid som ordförande för S-studenter).
Och till och med Expressens "politiska" blogg uppmärksammar att borgarna är oense om ersättningsnivåerna. Så kanske finns det hopp (fast notera när du läser Expressen bloggen, som Martin Lindblom skriver, att det i synnerhet är högavlönade tjänstemän som har avtalsförsäkringar. Och att Anders Borg lär ha flörtat med tanken att helt förbjuda den möjligheten...). Nu är det snart dags för grillparty, bäst att vässa pennan och bege sig ner till Rådhusparken.
Förutom att jag hoppas på god buffémat två gånger om så hoppas jag också - i demokratins namn - att den politiska granskningen av maktalliansens politik ska bli hårdare. Det finns vissa tendenser. Att den alltid trevlige och utmärkte Mats Engström på Aftonbladet skrev en klockren ledare i Aftonbladet idag var inte överraskande. Inte heller att han tog ett oväntat grepp ("Ryms Europa i Bankeryd?"). På tåget hit läste jag LO-Tidningen där Martin Lindbloms "Sista ordet" var granskande och läsvärd (även om han stavar Nuders förnamn fel; Pär ska det vara). Och SvD, som på många områden är bättre än DN nu, gjorde i helgen en lysande översikt som visade hur oenig alliansen är (inte så förvånande när Lova Olsson är inblandad, hon var alltid saklig och påläst när vi hade kontakt under min tid som ordförande för S-studenter).
Och till och med Expressens "politiska" blogg uppmärksammar att borgarna är oense om ersättningsnivåerna. Så kanske finns det hopp (fast notera när du läser Expressen bloggen, som Martin Lindblom skriver, att det i synnerhet är högavlönade tjänstemän som har avtalsförsäkringar. Och att Anders Borg lär ha flörtat med tanken att helt förbjuda den möjligheten...). Nu är det snart dags för grillparty, bäst att vässa pennan och bege sig ner till Rådhusparken.
Från Örebro till Bankeryd...
Det känns som om det bara var timmar sedan jag såg Gunnar Hökmark dansa på moddisarnas fest i Örebro i lördags (läs min krönika "Avec i lejonkulan" på AiP.nu), men snart är det dags för Bankeryd. Som vanligt kommer det rapporter och reflektioner här på bloggen och på AiP.nu.
Michael Owen in England today
Michael Owen is in England right now and I strongly hope that he will return to Liverpool FC. I normally follow news like this through the official website, Guardian and Sky Sports. According to Guardian Owen will decide whether he will play for Liverpool or Newcastle this season within the next 24 hours.
Monday, August 29, 2005
Mera moddisar i Örebro
Söndagsrapport från Örebro och granskning av fa(m)iljepolitiken finns på AiP.nu!
Saturday, August 27, 2005
Ett tidningstips till!
Angående moddisarna i Örebro: missa inte dagens ledare i Expressen av Eric Erfors. Han skriver om en annan moderat som står upp rakryggat för den traditionellt mer anti-fackliga politiken, Lennart Heldquist. Erfors citerar Hedquist som säger: "Självfallet kommer det att behövas ändringar i arbetsrätten när en borgerlig regering väl har tillträtt". Angående debatten om bensinskatten, som alla vill sänka, påminner Erfors om att "moderaterna ämnar beskatta bilistkollektivet med minst 8 miljarder kronor, när trafikskadorna i sjukförsäkringen privatiseras". Jag hade inte sagt det bättre själv.
På plats hos moddisarna i Örebro
Efter ännu en lyckad svensexa är jag nu på plats på moderaternas arbetsstämma i Örebro. På tåget hit läste jag tidningarna och det jag sade i Pressklubben i torsdags bekräftas mer och mer: Det här är en bolagsstämma där ingen ska få ifrågasätta den tveksamma bokföringen som gör att aktien går bra (läs om den dubbla agendan i Reinfeldts inledningstal här, klicka på "Vad han sade... och inte sade!"). Det mest tydliga exemplet i dagens tidningsskörd är när riksdagsledamoten Per Bill poängterar att moderaterna inte ska ta någon strid om (läs: mot) arbetsrätten. Bill citeras i DN när han säger: "Det finns de som tror att det är coolt och modigt att sparka på getingbon. Men det är det inte."
Fackföreningsrörelsen, arbetsrätten och kollektivavtalen är alltså stygga getingar som ska luras att inte vända gadden mot moderaterna i valrörelsen 2006. Istället hoppas Bill att EG-domstolen ska röka ut boet, and in the meantime ska fackföreningsrörelsen smygterrroriseras med högre egenavgifter i A-kassan, som moddisarna hoppas ska dämpa löneökningarna (läs mer om detta här, klicka på "Vad hvilja (m) med lönerna"). Tesen bekfräftas av Tove Lifvendahl i SvD som rakryggat står upp för moderaternas mer traditionellt anti-fackliga retorik. "Man vet att beslutet blir obekvämt och då vill man hellre låta någon annan fatta beslutet" [dvs EU:s domstol], säger Lifvendahl och kallar det hela "främmande och svagt". Rakryggat, Lifvendahl, och tack för att du bekräftar min bolagsstämma-tes.
Fackföreningsrörelsen, arbetsrätten och kollektivavtalen är alltså stygga getingar som ska luras att inte vända gadden mot moderaterna i valrörelsen 2006. Istället hoppas Bill att EG-domstolen ska röka ut boet, and in the meantime ska fackföreningsrörelsen smygterrroriseras med högre egenavgifter i A-kassan, som moddisarna hoppas ska dämpa löneökningarna (läs mer om detta här, klicka på "Vad hvilja (m) med lönerna"). Tesen bekfräftas av Tove Lifvendahl i SvD som rakryggat står upp för moderaternas mer traditionellt anti-fackliga retorik. "Man vet att beslutet blir obekvämt och då vill man hellre låta någon annan fatta beslutet" [dvs EU:s domstol], säger Lifvendahl och kallar det hela "främmande och svagt". Rakryggat, Lifvendahl, och tack för att du bekräftar min bolagsstämma-tes.
Thursday, August 25, 2005
Roligt tjôt i Pressklubben
Idag hade jag den stora äran att få tjôta mig igenom säsongens första Pressklubb på SVT24. Ämnet var moddisarna (aka Swedish Tories) och Reinfeldts tal idag. Jag tyckte det var riktigt riktigt roligt, fellow blogger Ali Esbati var också med, och du hittar länken här.
Snabbrecension av Reinfeldts tal
På www.aip.nu hittar ni en snabbrecension av vad Reinfeldt sade, och kanske ännu viktigare inte sade, under inledningstalet i Örebro.
Wednesday, August 24, 2005
Time for pod-radio!
Just got back home after a meeting with my local SAP-branch, right now I am watching "Lost" since so many people have been talking about it. But I am also catching up with today's papers. In SvD I read a very interesting article about pod-radio and I realize that I soon will be able to subscribe to "Godmorgon världen" and other good public radio shows, and then my computer will put them directly into my iPod. Sweet! Except for Swedish public radio, BBC (who else?) already has a lot of web- and international services, and pod-radio on trial. Moreover, public radio in the US (NPR) is actually worth checking out. And some people say life was better in the 70s...
Tuesday, August 23, 2005
Swedish Tories so out of touch, yeah
Today the paper/website I work for presents a really intersting survey, that we present here (in Swedish) and that you can read about in Aftonbladet here (read the actual information in the article and not only the cheap shots against people working in politics).
Short version in English: An independent survey (1 000 interviews) shows that when voters are asked about the Swedish Tories specific policy proposals, they just shake their heads. One question asked was "What do you think about lowering the replacement levels in the welare systems so that taxes can be lower", the core of the new Tory policy. Three out of four people asked thought that this is "quite a bad proposal" or "a very bad proposal".
Today the Swedish Tories should be saying to themselves, just like Lucinda Williams sings: "We are so out of touch, yeah"...
Short version in English: An independent survey (1 000 interviews) shows that when voters are asked about the Swedish Tories specific policy proposals, they just shake their heads. One question asked was "What do you think about lowering the replacement levels in the welare systems so that taxes can be lower", the core of the new Tory policy. Three out of four people asked thought that this is "quite a bad proposal" or "a very bad proposal".
Today the Swedish Tories should be saying to themselves, just like Lucinda Williams sings: "We are so out of touch, yeah"...
Monday, August 22, 2005
Fler som ifrågasätter Minister of Cheating!
Precis när jag hade publicerat min krönika om folkpartiets fuskminister ramlar jag över följande pressmeddelande, som också ifrågasätter Leijonborgs "Minister of Cheating":
Pressmeddelande Synskadades Riksförbund
Den borgerliga alliansen säljer ut utsatta grupper
Vad kan vi förvänta oss vid en borgerlig valseger? Nu pågår dragkampen kring sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen och hur stora skattesänkningarna ska bli. Svaren verkar dröja, då försämringsivern verkar vara olika inom partierna. För dem som är beroende av sjukförsäkringen för sin ekonomiska trygghet och för dem som är beroende av olika välfärdsinsatser, blir det en otrygg väntan inför valet.
En färsk undersökning som genomförts av Handu, Handikappolitiska Utredningsinstitutet, visar bland annat att drygt 60% av Synskadades Riksförbunds medlemmar har en årsinkomst som understiger 160 000/år. Anledningen är att bara hälften av dem i yrkesverksam ålder har ett arbete och av dessa är heltidssysselsättningen endast 13%. Skälen är diskriminerande attityder på arbetsmarknaden och att många av hälsoskäl inte klarar arbetsmarknadens krav. Våra medlemmar pekas nu ut som fuskare och ska därmed få känna av ett fattigliv.
Synskadade tvingas nu även konstatera att välfärdspolitiken håller på att urholkas. Högre avgifter för en färdtjänst som blir allt sämre, höjda vård- och omsorgsavgifter för en service som blir alltmer inskränkt och merkostnader på grund av en otillgänglig varu- och tjänstesektor, är några exempel. Detta tror den borgerliga alliansen att man löser med skattesänkningar. Nonsens! Ett par extra hundralappar i plånboken för den som därmed kommer att få betala sitt stöd- och omsorgsbehov själv, kan hålla sig för skratt.
Det talas om att inrätta "fuskministrar" och andra insatser som främjar ett framväxande angiverisamhälle. Hör synskadade till bovarna?
Jag hör redan ekot av motargumenten från antivälfärdskandidaterna. "Men de som är verkligt sjuka.......". Men var finns politiken och mediautspelen som löser synskadades sysselsättningsproblem, en välfärdspolitik som ger oss likvärdiga levnadsvillkor och hur de som inte klarar kraven på arbetsmarknaden ska överleva?
Vår kritik kommer att kvarstå tills vi fått våra frågetecken uträtade.
Fp:s landsmöte gav skratt och hopp
Folkpartiets landsmöte gav mig hopp om att borgarna håller på att göra bort sig igen. Landsmötet bekräftade också en känsla jag fick redan i Almedalen: den här högerpakten är inte särskilt imponerande, ingen av partiledarna är särskilt inspirerande, det politiska innehållet är inte särskilt nytt eller sammanhållet. Det nya är möjligen att borgerligheten är något mer samspelt och att vårt kära socialdemokratiska parti måste förstå att första halvlek har börjat. Mina tankar om vem som kan bli "fuskminister" i en borgerlig regering hittar du på AiP:s hemsida.
Tuesday, August 16, 2005
SSU-kongress i backspegel och framruta
Vill bara tipsa om följande text som publicerades i pappers-AiP men ej på webben, mina tankar om SSU:s framtid.
I skärningspunkten mellan kompromissen och beslutet
Fredag, kongressens sista lunch serveras, ombuden rusar ur salen. Det är öde så när som på ett par personer som förbereder avslutningsceremonin. Sitter de gamla falangerna uppblandade i matsalen? Vilken framtid går SSU till mötes?
Naturligtvis är det för tidigt för att kunna ge säkra svar. Tre viktiga tendenser kan emellertid urskiljas redan nu. För det första blev kongressen tveklöst ett steg framåt. Många ombud vittnar om den bästa stämningen någonsin och att diskussionen har varit respektfull. En början till en kompromisskultur kan skönjas och den traditionella majoriteten vann inte alla frågor. Sådant är naturligtvis bra. Men ute i matsalen sitter ombuden uppdelade ungefär som vanligt och om några timmar åker alla hem till respektive distrikt. Det är då det viktiga arbetet börjar.
För det andra är det därför viktigt att SSU är en organisation för alla medlemmar, att såväl den nya förbundsledningen som övriga valda och anställda visar ett tydligt, starkt, respektfullt och kompromissvilligt ledarskap. Såväl i klubbar som i distrikt och på förbundsnivå måste den nya stämningen leva kvar. Den traditionella majoriteten har visat stor kompromissvilja och nu måste den begynnanden tangodansen i Linköping fortsätta. Då kan vi få ett organisatoriskt starkt SSU, där alla får plats och får tycka olika, men som samtidigt sätter tydliga gränser vad gäller åsikter och beteenden.
För det tredje måste de nödvändiga organisatoriska kompromisserna och behövliga åsiktsskillnaderna kombineras med tydliga politiska ställningstaganden. Ungdomar vill gå med i organisationer som tycker saker, är kaxiga, fyller moderpartiet med nya (observera nya) idéer och ryter ifrån när Persson slirar i någon fråga, eller vilar för mycket på hanen i en annan. Kampanjer som åsiktsmässigt samlar så många kamrater som möjligt och samtidigt utmanar borgerligheten är naturligtvis optimala, politiska kompromisser är nödvändiga. Men samtidigt måste SSU våga ta snabba beslut i viktiga frågor, och sedan ska majoritetens åsikt respekteras när SSU berikar samhällsdebatten.
Någonstans där, i skärningspunkten mellan kompromissen och de politiska besluten, kan SSU:s framtid möjligen ligga. Salen fylls med förväntansfulla ombud, stämningen stiger, avslutningsceremonin ska börja. Höstterminen lurar runt hörnet, då kommer det att finnas sju ungdomsförbund att välja på för de inte redan frälsta. Handen upp den som inte tycker att ett enat SSU är det bästa alternativet?
I skärningspunkten mellan kompromissen och beslutet
Fredag, kongressens sista lunch serveras, ombuden rusar ur salen. Det är öde så när som på ett par personer som förbereder avslutningsceremonin. Sitter de gamla falangerna uppblandade i matsalen? Vilken framtid går SSU till mötes?
Naturligtvis är det för tidigt för att kunna ge säkra svar. Tre viktiga tendenser kan emellertid urskiljas redan nu. För det första blev kongressen tveklöst ett steg framåt. Många ombud vittnar om den bästa stämningen någonsin och att diskussionen har varit respektfull. En början till en kompromisskultur kan skönjas och den traditionella majoriteten vann inte alla frågor. Sådant är naturligtvis bra. Men ute i matsalen sitter ombuden uppdelade ungefär som vanligt och om några timmar åker alla hem till respektive distrikt. Det är då det viktiga arbetet börjar.
För det andra är det därför viktigt att SSU är en organisation för alla medlemmar, att såväl den nya förbundsledningen som övriga valda och anställda visar ett tydligt, starkt, respektfullt och kompromissvilligt ledarskap. Såväl i klubbar som i distrikt och på förbundsnivå måste den nya stämningen leva kvar. Den traditionella majoriteten har visat stor kompromissvilja och nu måste den begynnanden tangodansen i Linköping fortsätta. Då kan vi få ett organisatoriskt starkt SSU, där alla får plats och får tycka olika, men som samtidigt sätter tydliga gränser vad gäller åsikter och beteenden.
För det tredje måste de nödvändiga organisatoriska kompromisserna och behövliga åsiktsskillnaderna kombineras med tydliga politiska ställningstaganden. Ungdomar vill gå med i organisationer som tycker saker, är kaxiga, fyller moderpartiet med nya (observera nya) idéer och ryter ifrån när Persson slirar i någon fråga, eller vilar för mycket på hanen i en annan. Kampanjer som åsiktsmässigt samlar så många kamrater som möjligt och samtidigt utmanar borgerligheten är naturligtvis optimala, politiska kompromisser är nödvändiga. Men samtidigt måste SSU våga ta snabba beslut i viktiga frågor, och sedan ska majoritetens åsikt respekteras när SSU berikar samhällsdebatten.
Någonstans där, i skärningspunkten mellan kompromissen och de politiska besluten, kan SSU:s framtid möjligen ligga. Salen fylls med förväntansfulla ombud, stämningen stiger, avslutningsceremonin ska börja. Höstterminen lurar runt hörnet, då kommer det att finnas sju ungdomsförbund att välja på för de inte redan frälsta. Handen upp den som inte tycker att ett enat SSU är det bästa alternativet?
Sunday, August 14, 2005
Eldkvarn: one of the best bands Sweden has
I almost stayed at home due to the bad weather and the “complications” after the party at Victor’s Friday night. But a summer in Stockholm is not complete without a Eldkvarn-concert at Tantogården, and this year I am very happy I went. It was one of the best concerts I have been to with Eldkvarn and when having a pizza with Magnus and Jenny right before the concert I said that I was hoping that they would play “Man över bord”, “Kungarna från Broadway” and “Nånting måste gå sönder”. And they played all three of them, but also “Ta min hand”, “3:ans spårvagn” and a lot of other good stuff so the set-list was about perfect. And the band is just so amazingly tight. I really think Eldkvarn deserves a much bigger audience so I recommend anyone who likes rock-music to buy their latest album “Atlantis”. If you are in doubt, read what Po Tidholm thinks.
One thing that was great yesterday was that the average-age became lower when I entered Tantogården (just like if my mum would have gone to Björkvik…). But when I watched all these middle-aged people living around Södermalm enjoying the music I could not help thinking about our general election 2006. Eldkvarn played the song “Alice” that mentions a May-day parade (“Jag såg Första maj tåg med vajande fanor”) and I bet a large majority of the people in the audience voted to the left of center in 2002 (and I know Eldkvarn voted for the Social democratic party, they played at our election party then and I asked them). But what about next time? When will we get our message across? Do people know that the Swedish Tories want to take away 50 000 kronor from a newly born child (through shorter parental leave), that they will cut foreign aid and lower all replacement levels in the welfare systems in order to pay for huge tax cuts? One year to go, I am sure we can win this if we just want to, and it is not dark yet, but if nothing happens, it’s getting there...
One thing that was great yesterday was that the average-age became lower when I entered Tantogården (just like if my mum would have gone to Björkvik…). But when I watched all these middle-aged people living around Södermalm enjoying the music I could not help thinking about our general election 2006. Eldkvarn played the song “Alice” that mentions a May-day parade (“Jag såg Första maj tåg med vajande fanor”) and I bet a large majority of the people in the audience voted to the left of center in 2002 (and I know Eldkvarn voted for the Social democratic party, they played at our election party then and I asked them). But what about next time? When will we get our message across? Do people know that the Swedish Tories want to take away 50 000 kronor from a newly born child (through shorter parental leave), that they will cut foreign aid and lower all replacement levels in the welfare systems in order to pay for huge tax cuts? One year to go, I am sure we can win this if we just want to, and it is not dark yet, but if nothing happens, it’s getting there...
Monday, August 08, 2005
Copenhagen – perfect for a bachelor’s party!
I spent the weekend in Copenhagen (and not Björkvik!!!) partying away thanks to a fantastic bachelor’s party for my dear dear friend Andreas. I better not write about all the details but in general the set-up was brilliant: cheap flight to Copenhagen, Gammeldansk for breakfast, go-cart, drinks-only pick-nick in Christiania, fantastic night at the night club Sevillia, brunch next to Parken (football stadium) the day after and before flying home we also watched FC Copenhagen (FCK) play a draw (1-1) against AGF from Århus.
AGF got one man sent off and during the second half FCK played positive soccer with some players we recognize from Sweden: Alvaro Santos and Peter Ijeh on top, and Marcus Allbäck playing right behind them almost as a third striker. Tobias Linderoth played defensive midfield as always. Ijeh was by far the best, even though he only played the second half, and he was also the one scoring the goal. FCK had loads of chances and they should have settled the game but the punishment was hard as AGF scored an equalizer with a very late goal (more or less their only shot on goal). If you like to get away for a weekend and combine partying and soccer, Copenhagen is a very good alternative and the soccer is better than in Sweden. Later in September FCK will play Bröndby so book your Skyways tickets soon.
Also, during some hours of lazy-google-surfing I found out that one of my favorite songs, “Tom Traubert’s blues” by Tom Waits, is supposed to be set in Copenhagen. As I left the US in order to move home to Sweden and work for the SAP, I listened to this song and the line “I’ve lost my St. Christopher, now that I’ve kissed her” one time too many with my Icelandic room-mate Örn (that metaphor should be quite easy to understand). A fantastic song with amazing lyrics, probably set in the wonderful city of Copenhagen. (PS Thanks for organizing everything Tomas and Rickard, and you know I am looking forward to your wedding Andreas).
AGF got one man sent off and during the second half FCK played positive soccer with some players we recognize from Sweden: Alvaro Santos and Peter Ijeh on top, and Marcus Allbäck playing right behind them almost as a third striker. Tobias Linderoth played defensive midfield as always. Ijeh was by far the best, even though he only played the second half, and he was also the one scoring the goal. FCK had loads of chances and they should have settled the game but the punishment was hard as AGF scored an equalizer with a very late goal (more or less their only shot on goal). If you like to get away for a weekend and combine partying and soccer, Copenhagen is a very good alternative and the soccer is better than in Sweden. Later in September FCK will play Bröndby so book your Skyways tickets soon.
Also, during some hours of lazy-google-surfing I found out that one of my favorite songs, “Tom Traubert’s blues” by Tom Waits, is supposed to be set in Copenhagen. As I left the US in order to move home to Sweden and work for the SAP, I listened to this song and the line “I’ve lost my St. Christopher, now that I’ve kissed her” one time too many with my Icelandic room-mate Örn (that metaphor should be quite easy to understand). A fantastic song with amazing lyrics, probably set in the wonderful city of Copenhagen. (PS Thanks for organizing everything Tomas and Rickard, and you know I am looking forward to your wedding Andreas).
Friday, August 05, 2005
Perssons gråkappa på SSU-kongressen
Så kom han, partiordföranden. Eftersom två glada medarbetare till Göran Perssons syntes tidigt på morgonen under frukostbuffén på Scandic hotell hade ryktena kommit igång. Och sms-alerten om en speciell gäst fem i nio undanröjde alla tvivel.
Själva talet då? Inspirerat om än något ringrostigt. SSU-anekdoter såklart, Persson välkomnade nye förbundssekreteraren Mattias Vepsä med orden ”välkommen tillbaka Sörmland”, eftersom Mattias blev förste sörmlänning i FS efter det att Persson själv avgick 1975. Därefter följde ett ganska traditionellt Perssontal som dock innehöll många av de godbitar som inte alltid dyker upp tillsammans: ideologi (”vi är ett parti som aldrig har bytt namn, tänk på det”), Tory-bashing (”jag vill påstå att Fredrik Reinfeldts systemskifte är värre än det systemskifte som Bo Lundgren stod för. […] Det ska vi avslöja och det ska vi göra tillsammans”), globalisering (skildrades hyfsat positivt), EU (som vi ”älskar att hata”, inte en klockren kommentar direkt. Togs upp i alla fall, och behovet av EU betonades), hållbar utveckling (”som jag introducerade redan 1996, men det tar mer än 10 år att genomföra”), samt den obligatoriska lyckönskningen till den nya ledningen och hopp om gott samarbete i valrörelsen 2006.
På den efterföljande och improviserade pressträffen fanns talande få journalister (Ekot , Corren och yours truly i princip), vilket inte var så konstigt eftersom detta var ett gråkappebesök under kongressens sista dag. På frågan om hur han ställer sig till Illmar Reepalu kritik i Sydsvenskan idag sade Persson, som väntat, att han bara har haft ett par veckors semester och han borde vara förtjänt av det. Vidare fick Persson frågan om varför han helt plötsligt kom till kongressen, och han sade då att gratulationssamtalet till Anna Sjödin var avgörande (”Anna var stark och inspirerande väckte lusten att åka på SSU-kongress”). Han erkände också att det hade varit svårt att hålla sig borta även om det hade varit fortsatt bråkigt på kongressen, men hur det hade blivit med den saken får vi aldrig veta.
Besöket får naturligtvis en positiv och en negativ effekt. Den positiva är uppenbar: det var otroligt kul för SSU:arna att få höra Persson tala, ta lite kort, och det måste ha varit väldigt skönt/inspirerande både för den avgående och tillträdande ledningen. Den negativa: media blir sura då det inte fick veta om besöket i förväg och de kan fortsätta beskriva Persson som lynnig, velig och slutsatsen blir troligen att han bara kom för att det nu har lugnat ned sig på kongressen. Samtidigt behövde han kanske känna lite på talarstolen inför Björkvik på söndag. Varför kunde inte besöket ha annonserats efter samtalet med Anna i onsdags, om beslutet att komma nu fattades då?
Själva talet då? Inspirerat om än något ringrostigt. SSU-anekdoter såklart, Persson välkomnade nye förbundssekreteraren Mattias Vepsä med orden ”välkommen tillbaka Sörmland”, eftersom Mattias blev förste sörmlänning i FS efter det att Persson själv avgick 1975. Därefter följde ett ganska traditionellt Perssontal som dock innehöll många av de godbitar som inte alltid dyker upp tillsammans: ideologi (”vi är ett parti som aldrig har bytt namn, tänk på det”), Tory-bashing (”jag vill påstå att Fredrik Reinfeldts systemskifte är värre än det systemskifte som Bo Lundgren stod för. […] Det ska vi avslöja och det ska vi göra tillsammans”), globalisering (skildrades hyfsat positivt), EU (som vi ”älskar att hata”, inte en klockren kommentar direkt. Togs upp i alla fall, och behovet av EU betonades), hållbar utveckling (”som jag introducerade redan 1996, men det tar mer än 10 år att genomföra”), samt den obligatoriska lyckönskningen till den nya ledningen och hopp om gott samarbete i valrörelsen 2006.
På den efterföljande och improviserade pressträffen fanns talande få journalister (Ekot , Corren och yours truly i princip), vilket inte var så konstigt eftersom detta var ett gråkappebesök under kongressens sista dag. På frågan om hur han ställer sig till Illmar Reepalu kritik i Sydsvenskan idag sade Persson, som väntat, att han bara har haft ett par veckors semester och han borde vara förtjänt av det. Vidare fick Persson frågan om varför han helt plötsligt kom till kongressen, och han sade då att gratulationssamtalet till Anna Sjödin var avgörande (”Anna var stark och inspirerande väckte lusten att åka på SSU-kongress”). Han erkände också att det hade varit svårt att hålla sig borta även om det hade varit fortsatt bråkigt på kongressen, men hur det hade blivit med den saken får vi aldrig veta.
Besöket får naturligtvis en positiv och en negativ effekt. Den positiva är uppenbar: det var otroligt kul för SSU:arna att få höra Persson tala, ta lite kort, och det måste ha varit väldigt skönt/inspirerande både för den avgående och tillträdande ledningen. Den negativa: media blir sura då det inte fick veta om besöket i förväg och de kan fortsätta beskriva Persson som lynnig, velig och slutsatsen blir troligen att han bara kom för att det nu har lugnat ned sig på kongressen. Samtidigt behövde han kanske känna lite på talarstolen inför Björkvik på söndag. Varför kunde inte besöket ha annonserats efter samtalet med Anna i onsdags, om beslutet att komma nu fattades då?
Thursday, August 04, 2005
Compromise, but don’t lose the political speed
Finally I have arrived at the SSU-congress in Linköping and I can just confirm what a lot of people are saying: the ambiance here is pretty good! To share the leadership between the two sides (“left” and “right”) was most probably the only way forward and I wish Anna and Mattias the best of luck. The new leadership is however carrying a huge responsibility and the way forward must be full of politics and new ideas and positions - and SSU must not use the rearview mirror to find these new ideas. I find some of the decisions of the congress quite worrying, for example the demand for a six-hour workday (heard of demographic challenges, anyone?), that all three year olds have to be placed in kindergartens (will the police come and get them otherwise?), and that all education must be run by the public sector (say fare-thee-well to all wonderful schools run by NGOs, trade unions, and other actors in the third-not-private-nor-public-sector). Also, if you decide that the replacement levels in the welfare systems should be increased to 90 percent, I would also like to know how to pay for it.
Right now a debate over free trade is going on, and one delegate just proposed that free trade should only be allowed between already rich nations. I advice people questioning free trade to read the book I am reading right now, “Why globalization works” by Martin Wolf. Naturally, as a social democrat I am not only happy with free trade, after that politics (i.e. redistribution, ensuring trade union rights and good working conditions) must follow, as one delegate (think it was one of the Aranda-brothers) just underlined. And I hope that these forward looking points of views in SSU will not lose political ground, even if I definitely think that compromises must be made in many areas, and most naturally the congress will have the last word.
Lastly, you can find interesting op-eds in Swedish about the congress by Monica Sundberg here and by Åsa Petersen here.
Right now a debate over free trade is going on, and one delegate just proposed that free trade should only be allowed between already rich nations. I advice people questioning free trade to read the book I am reading right now, “Why globalization works” by Martin Wolf. Naturally, as a social democrat I am not only happy with free trade, after that politics (i.e. redistribution, ensuring trade union rights and good working conditions) must follow, as one delegate (think it was one of the Aranda-brothers) just underlined. And I hope that these forward looking points of views in SSU will not lose political ground, even if I definitely think that compromises must be made in many areas, and most naturally the congress will have the last word.
Lastly, you can find interesting op-eds in Swedish about the congress by Monica Sundberg here and by Åsa Petersen here.
Tuesday, August 02, 2005
If we had a European federation...
My last day in Portugal, where I have been to the ECOSY summer camp, was indeed very nice. I hang out in Lisbon with some Irish comrades and to the very end the solidarity of our movement was evident as four persons crammed into a hotel room to save some money. Today Tuesday I was bound to fly Lisbon-Madrid-Stockholm with Iberia but after a terrible day that made flying with SAS look like heaven I missed my flight from Madrid to Stockholm. So here I am, sitting in a tragic hotel next to the aiport in Madrid, feeling however quite ok after eating a huge buffet of all kinds of food for free, and then finding out that Liverpool FC won tonight's game in the CL. But when I was standing in lines, getting more and more delayed, the only thing I could think about was our ECOSY utopia of a European federation that could buy an airline like Iberia and then shutting it down on behalf of stressed social democrat who only wanted to get home to Stockholm and then go to the SSU-congress in Linkoping... But now things have calmed down, and the purpose of a more integrated Europe is not to shut down airlines, that was just me being very upset. Promise. However, my blogging from the congress is delayed, but hopefully I will be in Linkoping tomorrow afternoon. If my flight home is on time, that is...
Monday, August 01, 2005
Sing along: Ode to ECOSY
Just for fun: here is the lyrics to a song I wrote for the ECOSY-summer camp. Enjoy!
Ode to ECOSY
Melody: An die freude by Beethoven
Lyrics: Eric Sundström (SSF), inspired by Magnus Wennerhag (SSF)
ECOSY you have a special place in our beating hearts
Your red vision unifies us in our Union’s different parts
From Galway Bay to Nicosia, from Gibraltar to Hammerfest
Red hearts can be heard when beating proudly in our members’ chests
Like the thread of Adriane you direct our battle cry
Guided by our blood red banners, we will fight until we die
The Minotaurs of market Europe better get prepared to pray
As we unite for Social Europe they won’t stand another day
Many great and famous leaders started out in our group
Yamilla, Åsa, Anders Lindberg, guided by our chief Nyrup
ECOSY you breed great leaders that will govern town and land
As we win elections we can see our peoples hand in hand
Our vision, red and federal, will soon be our Union’s law
First we need a constitution written by our own Bureau
Then in our greater Europe, in Minsk and Kiev and Ankara
Twelve star flags will guarantee our ECOSY utopia
Ode to ECOSY
Melody: An die freude by Beethoven
Lyrics: Eric Sundström (SSF), inspired by Magnus Wennerhag (SSF)
ECOSY you have a special place in our beating hearts
Your red vision unifies us in our Union’s different parts
From Galway Bay to Nicosia, from Gibraltar to Hammerfest
Red hearts can be heard when beating proudly in our members’ chests
Like the thread of Adriane you direct our battle cry
Guided by our blood red banners, we will fight until we die
The Minotaurs of market Europe better get prepared to pray
As we unite for Social Europe they won’t stand another day
Many great and famous leaders started out in our group
Yamilla, Åsa, Anders Lindberg, guided by our chief Nyrup
ECOSY you breed great leaders that will govern town and land
As we win elections we can see our peoples hand in hand
Our vision, red and federal, will soon be our Union’s law
First we need a constitution written by our own Bureau
Then in our greater Europe, in Minsk and Kiev and Ankara
Twelve star flags will guarantee our ECOSY utopia
From ECOSY-camp to SSU-congress
Right now I am sitting in a hotel room in Lisbon with two Irish comrades and we are about to go downtown to eat. The last day of the ECOSY summer camp was yesterday and since I wrote a lot for the camp newspaper I will publish some texts and reflections here as soon as I can. Tomorrow I am flying back to Sweden for the SSU-congress and I will blog quite a lot from there, so stay tuned for news about the congress in English!