The so-called Swedish "Center" party

I know I should be on vacation here in the US but I could not help writing a little column for the web-page I am now working for; www.aip.nu. It is about the former Farmers party in Sweden and their party leader Maud Olofsson who recently said something really stupid again (in 2003 she managed to link Adolf Hitler to the euro, suggesting that Hitler did a lot of "stupid stuff"). Read the column (in Swedish only...) here.

Meeting with the Moose

I promised regular blogging during my trip to the US, but the wireless network in the house at 3162 18th Street has been down. The wonderful café Tryst in Adams Morgan is my rescue, wireless internet for free and quick service. These words are being typed down right now thanks to Tryst.

Since almost all my friends in the US have complained about this blog not being in English I will write in that language during my trip here - and maybe also in the future. Anyway, today's great event was a meeting with the legendary blogger Bull Moose/Marshall Wittmann. Marshall started out as a young Trotskite in Waco, Texas but has since then worked with the Christian Coalition and Senator John McCain. Today he is affiliated with the DLC and politically he can be described as a hawkish New Democrat.

Marshall and I had a long and interesting discussion about the role of blogs in politics and he gave me some real useful advice. Naturally, I asked if blogs are here to stay and Marshall answered: "Think of it like when we got the telephone. Yes, it is here to stay". I plan to write a longer piece based on the interview/discussion with Marshall and some other meetings I have here. That text will of course be published on/linked to this blog.

Tonight at 7PM I will meet with four real interesting young Democrats (who also are my friends) at my favorite bar in DC: The Raven. I will record our discussion with my iPod and the idea is that they will give their view on the long-term future of US politics but also America as a country. Kevin works at the think-tank PPI and took his Master’s degree at SAIS, Brian works for Congressman Jim Cooper, Alissa works for Wolf Blitzer (who also went to SAIS) at the CNN and Brent is a true political animal who worked in the Dean-campaign and for the DNC in the 2004-elections. I anticipate a very interesting discussion and if it works out well I will write a longer piece about it, so keep tuned!

Från Bruce på Hovet till bröllop i USA

Ikväll har jag varit på ännu en fantastisk konsert med Bruce Springsteen i svensk midsommartid (de två konserterna på Ullevi 2003 är redan klassiska). Nu var upplägget som bekant annorlunda; inget band, bara Bruce med gitarr, munspel, piano och ibland även tramporgel. Jag tycker kvällen hade många höjdpunkter, inledningen med Downbound train var överraskande och mycket bra, likaså versionerna av bland annat Walk like a man, Point blank, The promise och nästan alla låtarna från nya skivan (relationstemat och den kristna symboliken blev väldigt tydlig i samband med att Bruce presenterade låtarna med sin sedvanliga blandning av allvar och humor). Fast jag hade gärna hört For you i en frustande pianoversion, det är en gammal favoritlåt.

Imorgon söndag flyger jag till USA och min kompis Jeffs bröllop. Jag kommer att vara baserad i Washington DC och ska i synnerhet ha lite ledigt (och gå på bröllopet såklart), men jag har även lagt in ett par möten med gamla politiska kontakter. Vidare ska jag träffa en del förhoppningsvis intressanta personer och diskutera politiskt kampanjande, opinionsbildning och internet/bloggar/ny teknik. Mötena har naturligtvis att göra med mitt nya jobb som redaktör på www.aip.nu. Eftersom det finns trådlös uppkoppling i det hus som jag ska bo i (gamla kompishuset på 18:e gatan) hoppas jag kunna uppdatera bloggen ganska ofta.

God fortsättning: Magda i Korseld!

Under min tid som ordförande i S-studenter medverkade jag regelbundet i SVT24, bland annat och med stort nöje i debattprogrammet Korseld (med vilket den trevligt snabbtänkande Per Gudmondsson jobbar).

Idag tisdag gör min efterträdare Magdalena debut på temat "Hur maudernt är Centern?", något som jag verkligen tycker är roligt och naturligtvis ska titta på (för oss som alltid jobbar mycket under seneftermiddagarna så finns både Studio Ett och Studio 24 på nätet när det passar).

S-studenter har blivit mer och mer viktigt som politisk organisation de senaste åren och jag har stor tilltro till att Magda ser till att fortsätta den trestegsraket som Åsa Westlund och undertecknad försökte inleda. Lycka till ikväll, Magda!

Expressen – knappast bäst

Ledarsidan i söndagens Expressen nådde nya bottennivåer (ledaren ”Knappast bäst”). Åtta diagram skulle leda i bevis att Sverige är ett medelmåttigt land. Tabellerna och ledaren går inte att finna på internet, vilket troligen beror på hur otroligt undermåliga och osakliga de är. Valet av de åtta variablerna motiveras inte, de är självfallet extremt godtyckligt valda vilket var ett måste för att uppfylla ledarens tes: ”[…] sammantaget ges bilden av ett land som är medelmåttigt i jämförelse med länder som vi för några decennier sedan överglänste”. Efter lite grävande tillsammans med en lika uppretad god vän måste följande kommentarer göras:

1. Grekland uppges ha flest läkare per innevånare, källan uppges vara OECD 2004 - trots att OECD:s senaste siffra för Grekland i deras Health Data är från 2001. Redan här börjar varningsklockorna ringa.
2. Sverige hamnar på tionde plats i kolumnen ”utbildningsgrad”, ett begrepp som inte definieras och som knappast avser andel forskarutbildade (här ligger Sverige högst).
3. Expressen väljer hela tiden de siffror som är mest ofördelaktiga för Sverige: Långa istället för korta räntor, svenska elevers kunskaper i matematik men inte vetenskap eller språkförståelse… Väldigt tendensiöst.
4. Expressen väljer naturligtvis också bort alla kategorier där Sverige gör extremt bra ifrån sig: FoU som andel av BNP (Sverige bäst), produktivitetstillväxt (tvåa efter Sydkorea) eller alla kända mått på livskvalitet (låg barnadödlighet, långt liv, god miljö etc).
5. En rad kända rapporter och jämförelser av olika länder nämns naturligtvis inte. Som World Economic Forums Global Competitiveness Report 2004-2005 (Sverige trea) eller FN:s Human Development Report (Sverige tvåa).

OECD:s rapport om Sverige, vilken kunde ha varit intressant då Expressen använder just OECD-statistik, kunde ha varit intressant då den även släpptes helt nyligen. Men slutsatsen stämmer inte med Expressens tes: ”For several decades, Sweden has ranked highly in most indicators of the quality of life. Its public health, educational attainment, employment rate and poverty level are among the best in the world”. Följaktligen nämns den inte.

Visst kan mycket bli bättre i Sverige, OECD-rapporten nämner bland annat att per capita-inkomsterna har halkat efter relativt sedan 1970-talet. Men Sverige är ett fantastiskt land som ska bli ännu bättre och vi ska inte tolerera osaklig, kampanjborgerlig svartmålning i syfte att uppnå ett regimskifte. Expressen, under min barndom en viktig tidning, har kvar den alltid läsvärde Mats Olsson som krönikör. Vad övrigt är, är slask-, snusk och kampanjjournalistik.

EU och CAP - enkelt men svårt ändå

Sitter och tittar på SkyNews (som rapporterar skumt mycket om Waco Jackson, jämt), franska TV5 och nu svenska Rapport. Det slår mig att det här med EU:s budget är så svårt och lätt på samma gång:
1. Jordbrukssubventionerna har naturligtvis en historia, franska revolutionen gjorde de franska bönderna självägande; redan Strindberg skrev om franska bönder. Efter andra världskriget var svält ännu ett problem i västra Europa och jordbrukspolitiken har alltid varit Frankrikes belöning i EU-samarbetet. Det finns naturligtvis en historia som vi ska ha respekt för. MEN:
2. Jordbrukspolitiken slukar idag 40 procent av EU:s budget, samtidigt som två procent av unionens medborgare sysslar med jordbruk. Subventionerna slår hårt mot fattiga länder, snedvrider konkurrens och alla de pengar som samlades in av regeringar, organisationer och andra efter den fruktansvärda tsunamikatastrofen motvsvarar tre (!) dagar av OECD-ländernas jordbrukssubventioner. Ett system att slopa, med andra ord.
På SkyNews säger Tony Blair med en energi som påminner om gamla tider att han gärna omförhandlar Storbritanniens EU-rabatt, men att det är "en anomali som bygger på en annan anomali" (i.e. jordbrukssubventionerna).
Bilderna i Rapportinslaget blir övertydliga: Ska EU gemensamt satsa på ny teknik, som Blair och Persson vill (bild i modernt labb)? Eller ska vi behålla jordbrukssubventionerna (bild på svart, tråkig åker)? Svaret är enkelt, Blair har rätt, men det handlar också om någonting större: Utan ny budget - inget nytt stöd till de nya medlemmarna. Ett EU som står still - minskad soft power österut. Nationellt gräl mellan Paris, Berlin och London - inget EU som blir konkurrenskraftigt, balanserar USA och satsar på utvecklingsländerna. Grattis, nej-vänstern i Frankrike och annorstädes.

Trygg, glad och rekorderlig?

Hela dagen har jag varit irriterad på DN:s helt okritiska hyllningsartikel till högerpolitikern Maud Olofsson. "Trygg, glad och rekorderlig" får hon stå och posera framför den nya klövern och berätta hur hon måste "deleta" hjärnan i skogen. Eftersom DN inte orkade ställa några besvärliga frågor gör vi ett nytt försök här:
1. Vad tycker du om att Fredrick Federley ska debattera med Sverigedemokraterna under Almedalsveckan?
2. 1995 stod (s) och (c) på samma sida när skatteutjämningssystemet presenterades, något som Fredrik Reinfeldt då kallade en "usel politik baserad på en perverterad jämlikhetssyn". Hur drabbas landsbygden om ni river upp systemet?
3. Du säger att av dina föregångar står du Fälldin närmast. Vad tycker han om er kovändning i frågan om kärnkraften?
4. Delar du CUF:s tankar om en platt skatt på 20 procent? Om du inte gör det: Med hur många miljarder tycker du att en borgerlig regering ska sänka skatten?
5. Gårdagens artikel på DN-debatt sågs av många som en krigsförklaring mot utbyggnaden av högskolan. Är du liksom flera ledande moderater och företrädare för den politiska höger du nu tillhör positiv till terminsavgifter för svenska studenter?
OK, nu känns det faktiskt bättre. Och framför våra ögon avslutar Maud Olofsson centerpartiets historia som ett folkrörelsebaserat mittenparti. Trygg, glad och rekorderlig? Enligt DN, Timbro och Svenskt Näringsliv, i alla fall.

Leve Debaser och countryrocken!

Känslan igår var klockren: Platsen Debaser, låten "No Depression" med Uncle Tupelo tonar ut i högtalarna och upp på scenen kommer Patty Griffin som jag nu fick se live för första gången. Och det som känslan mest sade var att det här är min musik, min lilla countryrock värld och visst vill jag lyssna på annat men det är sån här musik jag gillar mest. Så där stod jag och Henrik som två Jayhawks-gubbar och njöt av ömsom fantastiska singer-songwriter nummer samt en del lite rockigare, stompigare låtar som inte var riktigt lika bra - men det var samma röst, känsla och musiktradition.

Den musikfåra som kallas Americana/Alternative country går naturligtvis långt tillbaka (bluesen, Gram Parsons, etc etc) men det moderna genombrottet kom när grupper som Uncle Tupelo (som sedan splittrades och blev Son Volt och Wilco) och Jayhawks blandade country och grunge under 1990-talets början. Resultatet blev en perfekt blandning av country och smutsig rock som känns väldigt väldigt amerikansk. Textern handlar ofta om "small town America" där jobben och kärleken försvinner och whiskyn tillfälligtvis botar. Ibland blir texterna rent politiska och det var ingen tillfällighet att Patty Griffin igår pratade om kriget i Irak (jag såg inga av Timbro-bloggarna på konserten igår och inte bombmattans chefsideolog Per Ahlmark heller). Några nybörjartips är tidningen No Depression (döpt efter låten), skivbolaget Lost Highway samt kändisarna i genren: Emmylou Harris, Steve Earle, Dixie Chicks, Lucinda Williams, Red House Painters, Ryan Admas tidigare band Whiskytown - för att nämna några.

Debaser gör verkligen en kulturgärning genom att ta hit alla smala, underbara artister och kombinationen uteservering vid Karl Johans Torg och rökförbud under konserterna borde göra att vi blir många som ses där i sommar.

Folkbildning om bloggandet, samt Odell (kd)

Igår var jag på ett seminarium om bloggandet med s-nestorn i sammanhanget, Urban Lindstedt. Även om föredraget i synnerhet riktade sig till personer som inte redan har en blogg uppskattade jag verkligen den historik som Urban bjöd på. En personlig favorit är hur Trent Lott tvingades avgå efter envist bloggande efter Strom Thurmond-fadäsen. Jag jobbade för en demokratisk tankesmedja i Washington DC då det hela inträffade och skrev en krönika om historien som du kan läsa här. (Tyvärr nämnde jag inte bloggandets roll tillräckligt tydligt, men den folkstorm som utbröt berodde till stor del på att närvarande journalister inte skrev om händelsen, vilket en rad bloggare som var där gjorde istället). En vän på tankesmedjan försökte övertala mig att starta en blogg redan då, något jag tyvärr inte gjorde. Men bättre sent än aldrig, och Urbans insatser har varit och är värdefulla för att få igång s-bloggare.

Jag konstaterar också att det är fart på S-studenter som idag anmäler Mats Odell (kd) till institutet mot mutor. Mats har redan svarat riktigt lamt i Dagen. Fortsättning följer förhoppningsvis, vad gjorde du för dina 100 000 kronor Mats? Hur mycket kostar ett riksdagsbeslut om jag vill få dig att trycka på rätt knapp i riksdagen? För du anser tydligen att riksdagsledamöter kan ta emot pengar från särintressen utan att skämmas?

Inget mera 100-års gull: Norge ut ur Burma!

Slut med gullet, Norge ut ur Burma!

Som ni ser har jag nu lärt mig lägga upp bilder, ett stort steg med tanke på att jag tillhör de 70-talister som inte har utvecklat teknikkompetensen så mycket sedan jag laddade "Winter games" till Commodore 64:an med hjälp av kassettband.

Betydligt viktigare än detta: Idag har S-studenter protesterat vid Norges ambassad. Orsaken är att norska Petroleumfondens största investering ligger i det franska TOTAL som är världens fjärde största gas- och oljeföretag. TOTAL stödjer militärjuntan i Burma genom stora investeringar i landet. Den terräng där olje- och gasledningarna ska gå prepareras med hjälp av slavarbete, tortyr och tvångsförflyttningar.

Det är naturligtvis oacceptabelt att Norges oljepengar växer med hjälp av investeringar som ILO har visat innebär uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna. Såväl Wanja Lundby-Wedin som Margot Wallström uppmärksammade Burma under S-studenters kongress i helgen och nu får det vara slut på 100-års gullet: TOTAL ut ut Burma eller Norge ut ur TOTAL!

Nyhetssvep efter helgen

Alla som har varit på kongress vet att världen omkring stannar ett tag, det är helt enkelt mycket att göra. Nu har jag kommit ikapp lite och har suttit och surfat och vill tipsa om följande: Lisa Pelling bloggar om vår kongress, kul! I Dagens Nyheter uppmärksammas utbildningspolitiken mycket inför högskoleproppen som kommer imorgon tisdag, ska bli spännande. Ett av problemen som har med den högre utbildningen att göra, arbetslösheten bland unga akademiker, uppmärksammas av Per T Ohlsson i Sydsvenskan. I en ledarkrönika i Aftonbladet uppmärksammar Helle Klein en text som jag och Åsa Westlund har skrivit om sakernas tillstånd inom EU just nu. Göran Färm utveckar en liknande tankeslinga i en debattartikel på Palmecentrets hemsida. Idag är det också exakt ett år sedan vi alla kryssade Åsa så att hon kom in i Europarlamentet, grattis Åsa! Till sist ett tack: Jag bad Sveavägen 68 följa upp S-studenters kongress på SAP:s hemsida, det gjorde ni verkligen. S-studenters hemsida har också uppdaterats utan min medverkan, konstaterar en nu f.d. ordförande...

Kongresstal: "Människan fri, men ändå inte"

Just nu kongresser vi i S-studenter för fullt i Uppsala och eftersom det faktiskt har efterfrågats lägger jag ut en länk till mitt inledningstal här. Kongressen går fintfint, motionsbehandling och kanongäster i form av Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin och Thomas Östros. Mer info på S-studenters hemsida.

DN-debatt idag: Mot tre terminer?

Imorgon börjar S-studenters kongress och det räcker med ett tvåsiffrigt tal för att räkna timmarna tills jag avgår och Magda tillträder. Skönt och ledsamt på samma gång. Utbildningspolitik är dock något som jag med glädje kommer fortsätter att hålla koll på och en intressant fråga lyfts idag av finanslandstingsrådet Ingela Nylund Watz i en artikel på DN-debatt.

Inom S-studenter delar vi artikelns huvudtes: Sommarlovet på högskolorna är väldigt långa, med fler sommarkurser (och på sikt ett system med tre terminer) kan lokalerna användas mer effektivt samtidigt som flexibiliteten för studenterna ökar. Därmed kan studenterna bli klara snabbare (om man vill), den långa sommarledigheten kan bli mer meningsfull (om man vill) och det är dessutom bra för samhällsekonomin.

Det finns tre hakar som måste beaktas (men som kan lösas ganska lätt): 1. Förändringen måste ske i överensstämmelse med harmoniseringen av den högre utbildningen i Europa (Bolognaprocessen). 2. Lärarna och högskolorna måste hänga med så att kvaliteten etc inte försämras. 3. Systemet får inte bli en ursäkt för att inte höja studiemedlen för landets studenter, en dyr men nödvändig reform. Ingela tar upp två av dessa hakar i artikeln (de två första), men som den kloka socialdemokrat hon är ger hon nog S-studenter stöd också vad gäller den tredje punkten. I stort: Bra jobbat, Ingela.

Sydamerika - när EU skakar

När utvecklingen i EU inte är den bästa (läs mina och Åsa Westlunds tankar om utvecklingen här) får glädjetecken letas på andra håll. Utvecklingen i Central- och Sydamerika har länge varit intressant, bland annat tack vare Lula (såklart), Lagos i Chile och regeringsskiftet i Uruguay. Nyligen sprang jag på min kompis Joakim Johansson på gatan, han skulle åka på PDI:s kongress i Colombia och nu har han skrivit om vänsterns framtid där: Dagens lästips!

Var sak har sin tid

Nu på fredag inleds S-studenters XVI:e kongress sedan nystarten 1990, det innebär också att jag avgår som planerat efter två roliga men krävande år som ordförande (privatlivet, privatekonomin och hälsan ser fram emot en förändring). Dessa två år har utan tvekan varit det roligaste och mest inspirerande som jag någonsin har gjort, i viss konkurrens med tiden som student vid Johns Hopkins SAIS i Bologna och Washington DC. Men att få representera Sveriges mest dynamiska politiska studentorganisation i bland annat SAP:s verkställande utskott har varit - minst sagt - oerhört lärorikt. Ett försök att sammanfatta några aspekter av tiden med S-studenter har jag försökt göra i följande i text.

Varning för EU:s minskande "soft power"

Kvällens Agenda och inslaget om EU och Turkiet tog upp en mycket viktig aspekt: Om EU nu går in i långvarig kris försämras unionens dragningskraft och den "soft power" som har gjort att länder i östra Europa reformeras på ett snabbt och vällovande sätt. Kommer reformtakten i Turkiet, Georgien och Ukraina att minska nu?

Mark Leonard (som jag har tjatat om tidigare) hävdar att en av EU:s allra främsta förtjänster är arbetssättet med kriterier som länderna sedan får sträva mot. Leonard illustrerar med myten om Tantalus som efter att ha förargat gudarna tvingades leva i ständig frestelse. Tantalus fick leva med vatten upp till hakan, men försökte han dricka rann vattnet undan. Härliga frukter hängde ovanför hans huvud, men när han skulle äta kom en vindpust och blåste grenen med frukt utom räckhåll. Tantalus var kung i Sipylus, ett område som ligger i det vi idag kallar... Turkiet, ett land som nu kämpar med att uppnå EU:s olika kriterier för medlemskap...

Och visst såg Calle Bildt obekväm utan när han först (med rätta) oroade sig över EU:s minskande "soft power", och sedan fick frågan om varför han partivänner i Tyskland och Storbritannien gärna fiskar röster i grumligt vatten med överdrifter om EU, utvidgningen och Turkiet. Att vara vänster och EU-vän kändes väldigt bra efter det inslaget och mina och Åsa Westlunds tankar om Europa efter non/nee kan du läsa här.

Bokutmaningen rullar på...

Det rullar en bokutmaning bland ett gäng bloggvänner som jag först upptäckte när Jonas Morian svarade på Magnus Ljungkvists frågor. Jag har blivit utmanad av Amir Sariaslan och här kommer svaren :
1. Hur många böcker äger du?
Jag har aldrig räknat tidigare men jag har runt 930 böcker i min lägenhet på 29 kvadrat. Av dessa är knappt 20 procent på engelska, ganska jämnt fördelat på romaner, kurslittertur och böcker om politik (mest USA, Storbrittanien, globalisering etc). Runt 40 böcker är på franska, hälften kurslitteratur från studietiden i Tours och Montpellier och resten romaner och böcker om den franska vänstern.
2. Senast köpta bok?
När jag var i London och kampanjade med Labour Students i maj köpte jag "Happiness" av Richard Layard (rekommenderas), "Why Europe will run the 21st century" av Mark Leonard (rekommenderas verkligen), "Gordon Brown" av Tom Bower (ej läst ännu) samt "The world we're in" av Will Hutton (ej läst ännu). Förra helgen köpte jag en morsdagpocket till mamma och passade då på att köpa "Free world" av Timoty Garton Ash till mig själv (ej läst ännu). Allra senaste köpet var "En stad i ljus. Antonio Gramscis slutsatser" av Anders Ehnmark (några sidor kvar).
3. Senast lästa bok
"Happiness" av Richard Layard, en annorlunda bok där många vetenskapliga discipliner blandas. Recension kommer här på bloggen ikväll eller imorgon.
4. Fem böcker som betytt mycket för mig
"Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström: Borde vara obligatorisk läsning för alla bortskämda förortsungar som inte känner till huvudstadens historia och arbetarklassens slit (hade önsvärd effekt på underteckand bortskämd förortsunge).
"On the road" av Jack Kerouac: Så livsbejakande och frustande att sommarresor till Köpenhamn, Roskilde, Hultsfred och Gotland (med "Jack" av Ulf Lundell i högsta hugg) blev ett måste.
"All too human" av George Stephanopoulos: Såg att Morian nämnde den här boken också men för mig blev det den definitiva introduktionen till the world of American politics som bland annat förde mig till den del av Washington DC där Stephanopoulos tidigare bodde (Adams Morgan). Måste därför nämnas.
"The loneliness of the long-distance runner" av Alan Sillitoe: Vet inte varför men den här boken doftar lika mycket brittisk arbetarklasshistoria som Steven Gerrards svettiga tröja (ok, Steven Gerrard är miljonär nu, men jag såg om Liverpool-Milan idag och var tvungen att få in det).
"Global Convenant. The Social Democratic Alternative to the Washington Consensus" av David Held: Gav nyttiga insikter och argument när du som socialdemokrat försöker greppa globaliseringen.
5. Fem personer som jag skulle vilja svarade på de här frågorna
Martin Tollén [har svarat, läs här]
David Gullberg [har svarat]
Karl Lundberg [har svarat]
Anna Larsson [har svarat, läs här]
Marit Nygren [har svarat och för ändamålet startat en blogg]

Isländsk blogg bevisar: Bollen var inne!

Fotbollskommentarer har ju utlovats här också och en av vårens stora snackisar var Luis Garcias avgörande mål för Liverpool FC i semifinalen i CL mot Chelsea. Olika TV-kameravinklar, en israelisk militärsatellit, videoinspelningar och digitalfoton med mobilen från läktarplats - helsida efter helsida med bilder i brittisk press. På min kompis Örns blogg "Islensk Menning" (som jag verkligen önskar att jag kunde läsa, Örn var verkligen en rolig bekantskap och house-mate under tiden vid SAIS i Washington DC) hittar jag den avgörande, optimala bilden: Bollen var inne, titta och bedöm själv!

Kortis om NEEderländerna

Efter att helt kort ha läst en del olika analyser av holländarnas NEE börjar den bilden som jag fruktade att växa fram: Det holländska nejet anses bero på att holländarna är missnöjda med att betala mest per capita till EU; att de ekonomiska spelreglerna är det viktigaste; att utvidgningen hotar det traditionellt "holländska" (allt från träskor till rätten till en holk) samt naturligtvis ett allmänt missnöje med regeringen och oron över globaliseringen/att jobben försvinner. Alltså: I Frankrike fäller den socialistiska vänstern avgörandet genom att rösta nej eftersom de vill ha en starkare, social konstitution. I Nederländerna kan nejet komma att tolkas som ett nej till just ett mer omfattande EU (tydligt medlemskapsperspektiv för Ukraina, västra Balkan och Turkiet, starkare social dimension, mer "federalism" etc etc). Den franska vänsterdrömmen om att omförhandla konstitutionen går om intet, liksom alla de framsteg som den nya konstitutionen hade inneburit. Visst, Europa måste vakna upp och förankra unionen ordentligt bland dess medborgare. Men en ur vänstersynpunkt bättre och tydligare konstitution hade kunnat bli ett första steg på just den vägen.